Jag gillar inte snö och vinter men igår var jag och Skruttan ute en sväng i snön. Det singlade ner lite flingor, det vitt, vackert och tyst i skogen. Skruttan verkade gilla snön och klev på med stora steg och öronen framåt.

Avkoppling deluxe.

Sitter här och funderar på vad som gör mig så glad med Saga. Den största anledningen är att hon är så rolig och knäpp. ”Jaja, hon är bara en häst/ett djur”,  tänker du säkert. Men icke.

1.  Hon gillar att pulsa i nerfallna löv och skall absolut gå det där det är mest löv.
2. Hon gillar att spåra som en hund i sandhögar och buffa runt på sanden med mulen.
3. Hon kan ta av sig täcket genom att elegant knäppa upp bogspännet och sen krypa ur täcket.
4. Hon gillar att köra kaffekokaren.
5. Häromdagen gosade vi, då blev hon så avslappnad att hon dreglade på mig.
6. Det är lite kul när ens häst biter hovslagaren i rumpan av ren tristess.
7. Hon vägrar att bajsa på vägen, istället rusar hon in i skogen.
8. Saga leker gärna med sin blåa aktiveringsboll, en sån för hundar.
9. Även leken att gömma godis under en hink är uppskattad.
10. Hon nyper sin hagkompis i rumpan om hon inte får komma in när hon vill.

11. Lera är äckligt och skall undvikas, skitsamma om bergsklättring är enda sättet att komma undan äcklet.
12. En höpåse på boxdörren är ett lätt byte, den drar hon in i boxen. Sagas hö står nu på golvet på säkert avstånd från det lurviga matvraket.
13. Är matte okoncentrerad kan Skruttan snabbt välja en annan väg än matte tänkt. Typ rakt in i skogen.
14. Inget är farligt, allt skall testas och tittas på till exempel en traktorskopa tycker Saga är lämplig att kliva upp i.
15. Hon är lättlärd.
16. Hon är på olika humör från dag till dag, vilket vet man inte förrän man träffat henne en stund.
17. Hon kan överraska: Släppte henne vid en vägbom för att öppna den – hon brukar alltid stå kvar och vänta.  Brukade. Nyligen insåg hon att hon var fri och galopperade iväg och bockade glatt. Det var bara att börja knata, men hon stod ett par hundra meter bort och åt med lätt skamsen min. Matte kunde inte ens bli arg. 
18. Om matte strular för mycket med benreflexer eller något annat blir Saga otålig och klampar hårt med ena framhoven i golvet. 
19. Hon är morgontrött och kan stå och sova när det är dags att få komma ut – men ivrig ut bara hon vaknat till. 
20. Nyligen drog hon en rejäl brall i hagen – för att det var lunchdags.

Herregud, min nya bil är stor som en finlandsfärja. Att gå runt den tar ungefär en halvtimme. Skuffen är så stor att jag lika gärna skulle kunna flytta in och ha ett par hyresgäster.

Men jag är nöjd. Den går så tyst och fint så.

Jag har bara svarta strumpor för att slippa para dem. Men det garanterar inte att sockarna är likadana. Det upptäckte jag i morse.

Det händer nånting med en när det händer något oväntat.

Där är jag nu.

Jag trodde inte att en trafikolycka skulle hända mig – men jag trodde inte heller att det skulle påverka mig.

Men det har det gjort.

Övade på kort galopp och galoppfattningar igår (dvs. långsam galopp och att hästen snabbt, snyggt och enkelt skall fatta att den skall galoppera).
Saga var pigg och laddad som fan men ansträngde sig så innibomben för att göra rätt.
Men till slut kunde hon inte hålla sig i skinnet längre. Hon slet tygeln ut handen på mig och drog av tre rejäla glädjebocksprång i rad och stack i väg snabbt som sjutton.
Jag skrattade åt henne och lät henne löpa ett tag.
Sen återgick vi till ordningen igen.

Det är sånna saker med henne som gör det så kul. Man vet aldrig riktigt var man har henne.
Ena dagen dregglar hon en i håret – nästa dag så bockar hon järnet.

Så sa en kirurg till mig i tisdags. Han hade just hade klämt igenom min kropp och konstaterat att jag var oskadd. Vettefan om han bara ville skrämmas - i så fall lyckades han.

Visst, jag är stel, självrisken på bilen kostar mig 3000 kronor – men jag är bara, bara glad.

Hade egentligen inga planer på att rida idag. Kroppen är fortfarande stel och min pålla är egntligen ingenting för en stelis eftersom hon är lite hrm… som hon är.

Men jag kunde inte motstå. För att ta mig upp fick jag lov att ta hjälp av en trapp-pall… Sen skrittade jag i 20 minuter. Sen var det stopp. Men det gick i alla fall. Och jag längtar till jag kan ta mig en ordentlig tur.