Mina organ håller inte på att frätas sönder. Sikken tur jag har som istället har ont, är trött, utsätts för vidrigheten mens och är finnig som om jag vore 13 – dock inte lika stjärtig i ansiktet som en 13-åring. Och nej, det var inget postivt i det uttalandet.
Nu ska jag ligga här på soffan och förundras över underverket kroppen.
lördag, juni 14, 2008 kl 12:31 e m |
Hörru Stjärtis, vi kanske hinner ta en promme imorgon? Tsuuuunamin kallar. Kram på dig
lördag, juni 14, 2008 kl 4:37 e m |
Promme inbokad!