Just nu är jag rädd som fan. Så rädd att jag vill gömma mig (jaunderdenorangeafilten) i soffan. Stänga av, koppla bort, koppla ur.
Men jag tar ett djupt andetag och tänker att igår var igår, idag är idag och så stapplar jag vidare på vingliga ben och med flack stirrande blick.
Nej, det är fan inte lätt att vara människa mänsklig. Önskar jag var gjord av stål-is. Om det nu finns nått sånt material. Kall, hård, ogenomtränglig. Lite trist kanske, men så enkelt allt vore, inga nojor, ingen rädsla, ingen ångest bara, bara vara. Iskall och otillgänglig.
Ja, jag vet, jag är ett freak. Typ.
lördag, maj 3, 2008 kl 4:28 e m |
det äringet attstå efter men om ma börjar stålsätta sig är det lättaste vägen -Ett tag
men att tina sån i skan bli ett problem som man inte hellr vill ha