Känslan av att vara ömtåligt

By lillsyrran

Ömtålig är nog ett av tre ord som jag skulle använda om någon bad mig att beskriva mig själv med tre ord. Modig ett annat och det tredje vet jag inte vad det skulle kunna vara. Kanske tjurskallig.

Andra skulle nog använda ordet självsaker som ett av tre ord. Envis skulle säkert också komma med på den listan.

Ligger under en tidigare vit fleecefilt. Blockljus i massor brinner runtom mig och luktar syntetisk av vass apelsin och sötsliskig vanilj. Just ikväll sällskapas jag av Jane Eyre och Frida Hyvönen.

Utanför fönstret är det kolsvart och mitt ansikte luktar av brun utan sol.

Tankarna kryper sig på. De stora läskiga och vemodiga känslorna. Som skuld, skam, svek, vekhet – och närhet som lockar och skrämmer.

Kvällens låt? Den står trots allt inte Frida Hyvönen för.
Det gör någon annan.

Trots allt; jag har det fantastiskt här i soffan, mitt i ensamheten. Ensamhet när den är som allra jävla bäst.

Etiketter , , ,

3 kommentarer till “Känslan av att vara ömtåligt”

  1. Jennifer säger:

    ömtålig, modig och tjurskallig är extremt bra ord för dig. Trots allt.

  2. bondunge säger:

    mitt karmbarn !! KramiGurami!!

  3. lillsyrran säger:

    J: vet inte om jag ska bli smickrad eller ej… ;)
    Mamma: japp, både kramigheten och barnet i mig hänger kvar – trots att jag närmar mig de 30

Skriv ett svar