Alla har vi bagage. Antar jag. Livet brukar liksom ha för vana att ge en sånt på vägen.
Så också jag. En del av mitt bagage består av havererade relationer, kärleksrelationer.
Det gör det svårt ibland. Och när det blir svårt vill jag springa, långt, långt bort – eller i alla fall hem till min lägenhet, stänga & låsa dörren och lägga mig i soffan under täcket. Där kan ingeting ont hända. Inget oväntat. Inget som möjligtvis kan göra det minsta ont.
Etiketter Running bride, Spöken
