Det fanns en gång en person i mitt liv som ljög. Om allt – eller nä – men om väldigt, väldigt mycket. När detta uppdagades skakades min värld i grunden. Hur kunde någon göra på det här sättet – och varför mot mig?
Nu finns en ny person i mitt liv.
Jag vet att ytterst få ljuger som denne tidigare person. Jag vet verkligen det.
Men ändå kan jag ibland känna järngreppet om hjärtat när det nånstans långt in i mitt huvud viskar:
“Tänk om han ljuger för dig, tänk om du blir blåst igen. Orkar du det?”
Och nej, jag pallar inte att bli blåst igen. Men jag blunda och hoppar.
Jag vet ju att det bara är ett spöke från förr – ett spöke som ljuger.
Men ibland är det lite jobbigt.
Faktiskt.
Etiketter Lögner, Nojor, Relationer, Spöken, Svek
onsdag, februari 6, 2008 kl 11:02 f m |
Och då är det så här: situationen förklaras g-e-n-a-s-t för berörd part.
Och krav ställes.
Inga lögner. På grund av.
Så pass måste man lita på en Älskad, tror jag.
Men det tog mej rätt många år att lära, och ger förresten inga garantier heller!
onsdag, februari 6, 2008 kl 8:05 e m |
hoppar att lövetär lika ärlig och fin som förlängese´n!!
som sagt av föregåend prata!!!!!!!
torsdag, februari 7, 2008 kl 12:43 f m |
Mia: Vederbörande är informerad.
Mamma: jag tror att han är det…