Det är natt

Vård av sjukt husdjur

En av mina kollegor är hemma för vård av sjukt husdjur. Därför sitter jag på jobbet, en fredag när jag egentligen skull varit ledig. Fast kan inte påstå att det gör så mycket.

Så kul har jag just nu att jobb är ett alternativ till att vara helgledig.

Vad har jag gjort? eller En Sagolik kärleksförklaring

Jag har ägt Saga i knappt fyra månader. Och jag har gjort underverk med henne. Så klart är jag glad som sjutton att det gått så bra. Men jag förstår inte att jag kan lyckas med en sån grej. Visst, jag har kämpat, tänkt, klurat och visat henne en massa kärlek och omtanke, gett henne allt som jag tror är bra för en häst och ansträngt mig för att uppfylla hennes speciella behov. Men ändå. Jag har liksom inte gjort nått. Inte använt nån erkänd metod eller så.

Jag har gett henne kärlek och tid.

Från att inte ens ha gått att leda utan kamp till att hon följer mig som en hund – eller går fot om jag ber henne om det. Från att ha rusat ut ur boxen så fort hon fått en chans står hon nu stilla med öppen dörr nästan oavsett vad som händer utanför. Från att ha varit skogstokig vid skoning, bitit, hoppat runt på tre ben, stegrat, sprungit runt så står hon idag så stilla som man kan förvänta sig. Från att ha rusat in i skogen, trädgårdar, tvärvänt hem i galopp, försökt skrapa av mig mot träd och ner i diken så kan hon nu uppföra sig – såvida matte inte är alltför okoncentrerad.
Från att ha gått som en lus i skritt, knallar hon nu glatt på och kan till och med vara svår att hålla. Från att ha lekt skänkeldöv till superkänslig. Från ganska avstängd till en glad häst som drar en brall i hagen – och ibland med matte på ryggen (men det är mycket mer än okej när det handlar om glädje).
Hon bits sällan längre – bara om hon känner sig extremt pressad så kan hon nypas. Och vad annat kan man förvänta  sig av en liten osäker själ?

Det har funnits stunder när jag undrat vad jag gett mig in på. När jag vrålat att hon är helt jävla störd eller att jag önskat att hon var en hjärndöd valack, kallat henne hästjävel. Ett par gånger har jag grinat i uppgivenhet. Men de stunderna har varit korta.

Det finns hundra saker till som hon och jag lyckats uppnå tillsammans. Jag antar att jag hittat en knapp eller kanske - och förhoppningsvis – en väg till hennes hjärta.

Vi har mycket kvar att lära tillsammans, en hel del basicgrejer som att stå still vid uppsittning, lära sig fullständigt att sadeln inte är farlig. Sen skall hon få lära sig att bada, följa mig som en hund utan grimskaft, komma på inkallning, stå stilla på kommandot ”Stilla!”. Tölta i mer än snigeltempo – och en massa annat.

Jag är så glad att hennes busiga blick lurade mig att köpa det tjocka lilla eländet.

Skyddad: Önskning

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Grått

Jag hatar november. Skall gå i ide.

Före – efter

Juli

Oktober

Vilse?

Varför står jag med leriga kängor på parketten?

Sagahäng

Bästa trösten

Saga semestrar

Saga har fått två veckors semester. Planen egentligen att hon skulle ha fått lite julledigt men i söndags var hon lite ur form, så vi red hem igen strax efter att vi begett oss ut.
Jag var egentligen inte oroad, en dålig dag kan väl alla ha, inte minst hon.
Oroligt blev jag däremot på måndagsmorgonen när stallägaren skickade ett mess om att Skruttan verkade hängig. ”Inte sjuk, men ur form.”
Jag blev tokorolig och ville åka ut och titta till henne men underbara stallägaren ordnade med annan tillsyn och försäkrade mig om att pållan mådde ok – hon var bara inte i toppform.
På eftermiddagen när jag kom ut var hon som vanligt igen men jag beslutade ändå att ge henne lite semester. Kan inte påstå att hon verkar skitledsen över det…

Sagan har hittat en ny leksak – eller om det är en kombatant.

Snö

Jag gillar inte snö och vinter men igår var jag och Skruttan ute en sväng i snön. Det singlade ner lite flingor, det vitt, vackert och tyst i skogen. Skruttan verkade gilla snön och klev på med stora steg och öronen framåt.

Avkoppling deluxe.

20 anledningar att älska Skruttan

Sitter här och funderar på vad som gör mig så glad med Saga. Den största anledningen är att hon är så rolig och knäpp. ”Jaja, hon är bara en häst/ett djur”,  tänker du säkert. Men icke.

1.  Hon gillar att pulsa i nerfallna löv och skall absolut gå det där det är mest löv.
2. Hon gillar att spåra som en hund i sandhögar och buffa runt på sanden med mulen.
3. Hon kan ta av sig täcket genom att elegant knäppa upp bogspännet och sen krypa ur täcket.
4. Hon gillar att köra kaffekokaren.
5. Häromdagen gosade vi, då blev hon så avslappnad att hon dreglade på mig.
6. Det är lite kul när ens häst biter hovslagaren i rumpan av ren tristess.
7. Hon vägrar att bajsa på vägen, istället rusar hon in i skogen.
8. Saga leker gärna med sin blåa aktiveringsboll, en sån för hundar.
9. Även leken att gömma godis under en hink är uppskattad.
10. Hon nyper sin hagkompis i rumpan om hon inte får komma in när hon vill.

11. Lera är äckligt och skall undvikas, skitsamma om bergsklättring är enda sättet att komma undan äcklet.
12. En höpåse på boxdörren är ett lätt byte, den drar hon in i boxen. Sagas hö står nu på golvet på säkert avstånd från det lurviga matvraket.
13. Är matte okoncentrerad kan Skruttan snabbt välja en annan väg än matte tänkt. Typ rakt in i skogen.
14. Inget är farligt, allt skall testas och tittas på till exempel en traktorskopa tycker Saga är lämplig att kliva upp i.
15. Hon är lättlärd.
16. Hon är på olika humör från dag till dag, vilket vet man inte förrän man träffat henne en stund.
17. Hon kan överraska: Släppte henne vid en vägbom för att öppna den – hon brukar alltid stå kvar och vänta.  Brukade. Nyligen insåg hon att hon var fri och galopperade iväg och bockade glatt. Det var bara att börja knata, men hon stod ett par hundra meter bort och åt med lätt skamsen min. Matte kunde inte ens bli arg. 
18. Om matte strular för mycket med benreflexer eller något annat blir Saga otålig och klampar hårt med ena framhoven i golvet. 
19. Hon är morgontrött och kan stå och sova när det är dags att få komma ut – men ivrig ut bara hon vaknat till. 
20. Nyligen drog hon en rejäl brall i hagen – för att det var lunchdags.

Dags att flytta

Herregud, min nya bil är stor som en finlandsfärja. Att gå runt den tar ungefär en halvtimme. Skuffen är så stor att jag lika gärna skulle kunna flytta in och ha ett par hyresgäster.

Men jag är nöjd. Den går så tyst och fint så.

Sockar

Jag har bara svarta strumpor för att slippa para dem. Men det garanterar inte att sockarna är likadana. Det upptäckte jag i morse.

Tänkt

Det händer nånting med en när det händer något oväntat.

Där är jag nu.

Jag trodde inte att en trafikolycka skulle hända mig – men jag trodde inte heller att det skulle påverka mig.

Men det har det gjort.

Hon försökte ju i alla fall

Övade på kort galopp och galoppfattningar igår (dvs. långsam galopp och att hästen snabbt, snyggt och enkelt skall fatta att den skall galoppera).
Saga var pigg och laddad som fan men ansträngde sig så innibomben för att göra rätt.
Men till slut kunde hon inte hålla sig i skinnet längre. Hon slet tygeln ut handen på mig och drog av tre rejäla glädjebocksprång i rad och stack i väg snabbt som sjutton.
Jag skrattade åt henne och lät henne löpa ett tag.
Sen återgick vi till ordningen igen.

Det är sånna saker med henne som gör det så kul. Man vet aldrig riktigt var man har henne.
Ena dagen dregglar hon en i håret – nästa dag så bockar hon järnet.

Hej Ångest!

”Du var millimeter från döden.”

Så sa en kirurg till mig i tisdags. Han hade just hade klämt igenom min kropp och konstaterat att jag var oskadd. Vettefan om han bara ville skrämmas - i så fall lyckades han.

Visst, jag är stel, självrisken på bilen kostar mig 3000 kronor – men jag är bara, bara glad.